Igår gick Notos och jag ut och gick, förstås, och mötte ett gäng som gjorde spårprov. Och direkt började mitt dåliga samvete gnaga... Notos borde också få gå spårprov... Eller iaf spår... Och han borde få en massa annat med... I fredags var en uppfödare hit och träffade Notos (vi hoppas ta valp av dom senare i vinter) och han berättade om hur vältränade deras hundar var... Vi ligger i lä milt sagt.
Men va fan, jag gör vad jag kan! Jag har annat i livet med liksom. Och jag vägrar känna mig som en dålig matte. Jag är ut med honom varje dag och stretchar honom efteråt, har med honom på jobbet, tar han till veterinären för minsta småsak, jag duschar honom och sköter hans öron och vi har börjat konditionsträna - imorse sprang vi 10min av promenaden. Och ibland masserar jag honom med.
Han kunde nog ha det värre.
