Det är nästan tyngre i hjärtat idag. Hoppas lite mer sömn ska göra mig lite mindre gråtmild imorgon. Behöver kunna fokusera mer på jobbet också.... Ska göra mitt bästa att följa alla mina vanliga rutiner. Men som idag har jag inte velat ta några jobbpauser, direkt jag pausar kommer alla känslor... Att köra bil var asjobbigt. Nåja. Det är bara att bita ihop och tänka att det nog kommer ordna sig. Det finns hopp. Det finns det så vi klänger oss fast vid det. Surt att va sån realist i detta läge. Och va fan tänkte jag när jag bestämde mig för att basta?
Håll tummarna också att dränet går att med nåt magiskt trick att få ut på egen hand så vi inte måste åka in med honom imorgon! Skulle inte vilja stressa han med det.
Hoppas på en god natt nu!